Maya var en riktig dröm-valp
när hon kom till mig.
Att jag fick köpa henne av Elisabeth
var stort för mig.
Den hunden och den stamtavlan,
ville jag själv bygga vidare på.
Jag skulle hitta den perfekta hanen till henne,
och få fram fina avkommor.
Så gick drömmarna,
och som uppfödare
så spanar man hela tiden på fina hanar.
Man vill hitta en hane som passar sin tik.
Man vill alltid göra en kombination som man tror på.
Jag har lagt ner mycket tid och pengar samt engagemang
på att lära mig mig allt om pommarna.
Jag har deltagit (3gånger) på Svenska pomeraninan klubbens uppfödarträffar
som ordnas varje år i Upplansväsby.
Det har varit mycket givande och lärorikt,
man får veta så mycket genom föreläsningar och av andra pomeranian uppfödare.
Det har varit spännande att komma in som "ny" i gruppen
med en annan ras i bakgrunden (cavalier)
Jag bär med mig allt detta som en bra erfarenhet.
Det är intressant att se hur olika rasklubbar fungerar.
Jag är imponerad av hur proffsiga Svenska pomeranian klubben verkligen är
med sitt engagemang och kunnande.
För min egen del så har jag kommit till ett vägskäl i livet
där jag tvingas att väja.
Att välja min ny bana
det är inte lätt.
När det gäller att välja bort någonting
så brukar jag oftas tänka
turordning.
Som här
Pomeranian är den ras som kommit till mig sist
därför känns det också naturligt att
sluta med den först.
Flytten närmar sig och alla hundarna kan inte ingå där.
Jag vet att Maya har det bra hos Elisabet på Noble Art Kennel.
och jag är tacksam för allt som varit.
//Annika
2017-05-19 07:33