Bloggkalender

«februari 2017»
tiontofr
0102030405
06070809101112
13141516171819
20212223242526
2728

Senaste inlägg
Inga sommar-valpar!
Spännande tider!
Vila i frid!
Pello, Finland!
Framtid!
Dec1
2018
Vi har en lösning !
Omplacering !
Izabella har flyttat till Luleå!

Arkiv
2019
2018
2017
  •    December
  •    November
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  • Blogg

    Du och jag mot världen !

    15577743_10211436003432911_961527033_n

    25 Oktober 2016, föddes H-kullen hos oss.

    Tre valpar, två tikar och en hane. Alla trefärgade.

    Vi fick förmånen att använda en fin älde hane från Finland. Han hade just fyllt 6år och hade ett alldeles nytt intyg om friskt hjärta. Han kallas för Nelson till vardags och det jag kan berätta om honom är att  han har många friska finska hundar i sin stamtavla. Hans uppfödare Jaana på Jablen Kennel, är mycket glad i den hunden och hans stam.

    När dom här valparna var 5 veckor gamla, så blev en alldeles vanlig tisdagmorgon

    här på kenneln till en mardröm. Jag höll på med morgonsysslorna med hundarna, ställde matskålar hit och dit till alla hundarna. Men lilla Izabella kom inte fram till matskålen, vilket hon vanligtvis gjorde...hon var den som alltid kom först fram, men inte denna morgon.

    Jag såg att hon lite smådarrade i sin lilla kropp, jag lyfte upp henne i min hand och kände att hon var ovanligt varm. Jag tempade henne och mycket riktig hon hade 40,5 grader i temp. Jag ringde till veterinären och fick en tid två timmar senare, här i Haparanda. Vilken tur tänkte jag då Haparanda kliniken inte har mottagning varje dag.

    Men när vi klev in där hos vet med lilla valpen i väskan, blev det fort en mycket konstig  stämmning i undersökningsrummet.

    ...veterinären dömde genst ut alla chanser till överlevnad.

    Hon sa att: - så här små valpar brukar sällan klara sig när dom har så här hög feber, Izabella hade då 42 grader i temp.

    Veterinären var beredd att avliva henne på stående fot, utan vidare undersökning.

    Jag blev shockad och övrraskad att hennes utlåtande. Jag ringde min vän Annica i ren desperation och sa att jag hamnat mitt i en mardröm, dom vill avliva min valp!!?

    Efter några minuter i samtal med Annica, gick jag in i behandlingsrummet igen.

    Då försökte dom,(veterinären och hennes hjälpreda) att få ner tempen på valpen genom att badda hennes trampdynor med ljummet vatten.

    Nu var veterinären beredd att vätska upp valpen, samt ge henne en spruta antibiotika och en spruta med smärtstillande medel. När det var gjort

     fick jag ta med mig valpen hem igen, tempen låg då på 43

    jag fick hemgångsråd med mig. Inte kul läsning då det står i den att om inte valpen blir bättre till eftermiddagen så får ni komma in med henne så att vi får låta henne somna in.

    Veterinären trodde egentligen inte alls att Izabella skulle överleva,

    veterinären ringde mig några timmar senare och jag kunde då berätta att tempen nu låg på 40 grader...valpen hade svarat på antibiotkan.

    När veterinären hörde att tempen gått ner lite, var hon nu villig att skriva ut mer antibiotika på recept. Jag fick snabbt åka till apoteket innan dom stängde.

    Den natten sov jag på golvet med Izabella i Johannas rum.

    IMG_3724

    Bilden visar hur Izabella ville ligga nära mig.

    På natten kröp hon upp mot min näsa och slickade mig på näsan, sen kröp hon upp bakom mitt öra och där låg hon och andades så lungt och fint mot mitt öra.

    Där och då,

    sa jag till henne att:

    om du överlever detta

    ska du för alltid vara hos mig

    Morgonen kom

    och Izabella levde.

    Veterinären ringde mig på morgon vid åtta, som vi kommit överens om.

    Veterinären var något överraskad när hon fick höra att, det nu var mycket bättre med valpen.

    -Det måste vara ett mirakel,

    sa jag till veterinären.

    Du gav inget hopp alls!

    -Ja, det måste vara ett mirakel. Svarade hon.

    IMG_3682

    Här en bild på Izabella, med sin mamma Zara.

    Här försökte jag lägga till henne mot mjölkbaren men Izabella orkade inte snutta mjölk vid det här laget. Jag fick ge henne pytte lite åt gången, med sked.

    Det här är berättelsen om hur det kom sig att just Izabella, stannde här hos oss.

    Före den här dagen hade jag inte valt valp ännu.

    Jag visste bara att den ena skulle bli kvar här hemma (Hot Love) och den andra(Hot Kiss) skulle flytta till Luleå till Linda.

     

    Samtidigt i Luleå,

    så kände Linda att Hot Kiss "Lovis"

    skulle bli hennes.

    Fast det berättade hon aldrig för mig,

    att hon hade en favorit.

    Men när jag efter några dagar,

    efter den här "händelsen"

    ringde och berättade för Linda att jag nu valt valp.

    Och hur jag valt, valp.

    Säger Linda till mig,

    att hon redan visste vilken av dom som skulle bli hennes.

    När hon sa att Hot Kiss

    är hennes.

    Blev jag alldeles varm i hela kroppen,

    och då visste jag att alla pusselbitarna fallit på plats.

     

    Linda känner jag sen förut

    hon har köpt en valp av mig tidigare

    men tyvärr så dog den hunden en för tidig död

    förra sommaren.

    Det känns väldigt bra att en av mina valpar fick flytta hem till Linda igen.

    Jag önskar Lovis och Linda,

    Lycka till 

     

    Kram till nästa gång,

    Annika.